Musik...

Ibland fastnar man tvärhårt för vissa låtar
Jag fastnade för Lana del Rey - born to die. Helt vansinnigt skön låt. Och det här har egentligen bara hänt mig en gång tidigare, men det blev iaf så att jag fick för mig att jag skulle läsa texten samtidigt som jag lyssnade, för det är mycket text och min hjärna är i regel slow. I alla fall så blev det som en chock i hjärtat. Hjärtklappning. Men på ett bra sätt.. fast ändå inte, för det är ju en ångestkänsla, fast det är ett bra sätt eftersom det är musik som gör att man känner så. Typ som när man ser en jätte fruktansvärd film, typ sanna historier om hemska saker.. då blir man ju så illa berörd ibland att man inte vet vad man ska ta sig till. Men det är ju ett tecken på att det är en bra film, är ni med? Typ The stoning of Soraya M (tror jag den heter). Titeln talar ju för sig själv helt enkelt. 
Men nu ramlade jag av rälsen lite.. Hur som helst, låten är brutalt bra. Lyssna på den. Det var Malin som spelade den för mig, så nu måste jag föra den vidare ju.

"Don’t make me sad, don’t make me cry
Sometimes love is not enough and the road gets tough
I don’t know why
Keep making me laugh
Let’s go get high
The road is long, we carry on
Try to have fun in the meantime

Come on take a walk on the wild side
Let me kiss you hard in the pouring rain
You like your girls insane

Choose your last words, this is the last time
Cause you and I, we were born to die"

Förresten, förra gången det hände mig var när jag  läste texten till travelling solider med dixie chicks, och insåg, efter att vi även spelat den ett antal gånger, att militären det handlar om dör på slutet.. Då började jag grina. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback