Det tar i regel väääldigt lång tid för mig att lessna, på riktigt. Att verkligen få nog. Men jag har nått den gränsen nu. Det tog typ fem år skulle man kunna säga, eller så är det bättre att säga att det tog ganska precis ett halvår, men i vilket fall så har jag nått min gräns. Det är lugnt och skönt ett tag och man tänker att det här kommer nog att bli bra ändå. Det kommer funka, det har nog gått upp ett ljus till slut liksom.. men det kommer utan undantag ett plötsligt bombnedslag när man som minst förväntar sig det.. Jag har alltid försökt ta allt med ro, även fast jag varit helt vansinnigt förbannad. Jag har liksom låtsats som ingenting och hållt god min när det behövts men nu tänker jag inte ta några mer tvära kast. Jag är klar. Jag orkar inte gå runt och vara orolig och rädd längre och jag orkar inte vara förbannad. Jag är klar helt enkelt. Fast det har bara börjat än.. Gloves off.



(uppenbart stulen/lånad bild)