Nu var det länge sen jag gjorde en uppdatering. Jag vet ju vad det beror på också. Att jag har skämts och haft så dåligt samvete att jag aldrig har kunnat skriva ett inlägg och låtsats som ingenting. Nu har jag hunnit smälta detta och känner att gjort är gjort, olyckor händer och det här kan lugna andra som har samma ångest som jag hade. 
Det som hände var i alla fall att jag och Evelin gich ut till vardagsrummet på natten eftersom hon bara grät och jag ville låta niklas sova eftersom han gick utbildning inför sitt nya jobb. Jag la i alla fall Evelin på hennes plats i soffan där hon nöjt låg och tittade på lejonet som hänger ovanför, och jag somnade sittandes bredvid henne. Och precis så plötsligt som alla säger så hade hon druttat i golvet. Sådär ja. det gick bra. Hon grät i typ tre sekunder sedan åt hon och mådde gott och syrran skjutsade in oss på sjukhuset så vi fick kolla så allt verkligen var ok, vilket det var. Jag var hysterisk dock, och jag mår dåligt när jag tänker tillbaka på det, men jag försöker att helt enkelt inte göra det. Men jag ska göra mitt allra yttersta för att ingenting någonsin ska hända henne igen. Så det så. Däremot så har jag någon sorts livsfilosofi att man måste få utsättas för risker i livet för annars får man inga erfarenheter och livet blir väldigt tråkigt och inrutat. Evelin ska fortfarande få krypa i gräset och klättra i klätterställningar och träffa andra barn som kletar snor på henne och pussas med pojkar och åka på resor, även fast jag kommer vara världens oroligaste mamma. Så det så.

Här får ni ett bländande tandlöst leende! 




Idag har vi varit på BVC och vägt henne och hon går fortfarande stadigt uppåt och är på väg att hoppa upp en kurva till :P Så här har det sett ut då:

2011-04-15: 3195g
2011-04-20: 2900g