Helvetesresan

Okej jag ska inte ta i så jag spricker, men bilturen hem från härnösand idag var inte det roligaste jag varit med om faktiskt! Snälla rara Sara gav mig lift hem i alla fall och det var snöoväder av den värsta sorten.! Vi kunde knappt se vägen faktiskt. Men det gick ju bra. Dock skulle Sara svänga in hos sina föräldrar en sväng så vi svängde in i timrå. Hamnade bakom en bil med ett pucko i. Han körde fast, backade ungefär en meter, försökte köra igen, fastnade, backade en meter, och fortsatte så en bra stund innan han kom iväg trots att vi backade så att han skulle kunna ta sats. Men vi slirade ut på vägen utan problem och med stilpoäng ;) Vi kunde inte ens köra in på gatan där hennes föräldrar bodde dock för där var oplogat så vi åkte vidare direkt. Hem kom vi nog båda i alla fall.
Har nu avslutat ett långt samtal med kära syster Erika. Det är inte så speciellt ofta man har tid och ork att prata om allt och inget men det gjorde vi i alla fall ikväll och det var lika givande som alltid. Där kan man ventilera både det ena och det andra utan att döma varann eller oroa sig för allt "tyck och tänk". Det tycker jag är bra. Jag tror att hon känner likadant även om det kommer kommentarer som "du får inte säga vad var det jag sa" ibland :)



Jag borde väl egentligen inte vara vaken nu, men jag lyckades tok-somna i soffan när jag kom hem från jobbet och är nu alltså onödigt pigg. Niklas var hem och vände i dörren förut efter att ha skottat tak en hel dag. Han och Andreas for vidare till drakstaden för att göra slut på den sista energin på cykeln. Det gör mig inget, jag tycker det är ganska skönt att vara för mig själv och fånga upp tankar och känslor som ibland blir undanskuffade av andra saker. Måsten som jobb och alla andra rutiner som måste finnas hela tiden. 


Igår var vi hos barnmorskan Anki också. Det var spännande att få höra knoddens hjärta för första gången :) 144 slag. Niklas mamma säger att det i så fall borde vara en pojke, men barnmorskan säger att det är myt och inte finns något samband alls. Den som lever får se.! I övrigt har det inte hänt så mycket på bebisfronten, förutom att magen fortfarande växer och det sparkar fortfarande regelbundet :) Det är ju minst sagt ett bra tecken! 


Nu tänker jag försöka gå och lägga mig och somna innan grabbarna kommer. Andreas ska sova på våran soffa inatt som det verkar och jag ska på stan imorgon och äta lunch med fina Ronja vid kl 12.30. En alldeles lämplig ledig dag! Sedan ska jag ju jobba hela helgen så jag tänker bara ta det lugnt hela min fredag.
Nattinatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback