Evelin är fortfarande sjuk. Å man får så himla dåligt samvete.. jag har träffat massa folk som varit förkylda ju! Jag har knappt reflekterat över att hon kan bli smittad. Hade varit bättre att stänga in oss en vecka eller så om hon hade sluppit det här. Hon snorar och hostar och har feber.. fast hon mår bättre idag än igår och igårnatt iaf, så det är ju alltid nåt.! 
Pappa kom med alvedon och nezeril åt henne på sin lunch igår, det var räddningen eftersom hon varit så täppt att hon knappt fått nån luft genom näsan ju.. Och sedan kom räddning nr 2 i form av mamma på kvällen! Hon var en ängel som åkte och handlade åt oss och katterna, sedan kom hon hit och plockade lite i mitt stökiga hem och gav mig en stund att äta och gå på toa och sånt man inte hinner med när man har ett sjukt barn :P Ibland undrar jag om jag någonsin skulle klara mig om jag exempelvis hade bott i härnösand fortfarande.. där hade jag ju ingen familj eller nånting så då hade jag nog gått under för länge sen.! Jag är så grymt tacksam för all hjälp jag får, både av min egen familj och av Ns familj. Dom är verkligen guld värda allihopa! Och särskillt ska jag säga, Emma och Stefan som hjälpte mig så otroooligt mycket precis i början, när jag inte ens orkade vara hemma för att allt var så jobbigt. Då fick jag bo hos dom och livet blev så himla mycket lättare. Så fantastiskt generösa människor. 
Det kanske låter som att jag bara är så himla tacksam för att jag får hjälp, men dom här människorna betyder himla mycket för mig utan det där också.. Ville bara poängtera det. 



Såhär kan man ligga och sova om man är lite tjock och förkyld.