Jag är inte bitter..! Faktiskt..

Idag har det varit morsdag. Hela dagen faktiskt. Jag jobbade dygnet igår till idag och om jagf var halvkrasslig igår morse så var jag mer död än levande imorse. På allvar alltså. Inte nog med att jag höll på att ramla ihop när jag var tvungen att jobba lite på morgonen, men sen skulle jag ju GÅ hem. Det var ingen lek. När jag kom hem gick jag och la mig. Allt snurrade varje gång jag vred huvet, så jag drar slutsatsen att det satt sig lite på balansnerven Har varit med om det förut, fast mycket värre. Minns att jag skulle vrida huvet när jag var inne på statoil en gång och det snurrade till så pass att jag fick slänga mig efter en hylla för att hålla mig fast och rev ju typ hela stället :P Nu är det nådigt jämfört med då, det är mer när jag ligger ner alltså, och det får jag så sällan göra ändå. 
Hur som helst, det var morsdag. Ingen som grattade, ingen som gav nån blomma, ingen som ritade en teckning, ingenting. Okej, hon är ett år och var möjligtvis inte ens hemma när jag kom hem, men nån kunde ju ha hjälpt henne... :P Det hade jag iaf gjort. Krav No.1.

I alla fall, jag låg i sängen till typ kl 14, hade kunnat ligga hela dagen men huvudvärk och hosta hindrade mig. Dessutom hade mamma messat och ville vi skulle komma och ta över vården av vår unge för hon hade varit helt upponer och inte sovit och varit vaken mitt i natten och inte ätit och allt vad det var. Hon somnade dock när vi var på väg dit typ så det var ju bra. Syrran plockade upp mig och Johannes iallafall och så for vi dit och grillade och bara mådde i solen. grymt varmt och skönt, och vi var med eve i lekparken också och hon tyckte det var så kul så. Efter att vi ätit efterrätt och jag fått min chai latte så fick mamma agera taxi och skjutsa hem Leifs mamma, sedan släppa av Eve och Johannes och sedan skjutsa mig vidare till syrran igen. Kände att jag ville se bb live på en gång och slippa vänta tills imorn. Det var trevligt som vanligt. Jag fick en liten passoadrink i ett vinglas också. Mycket smaskigt. Nu har jag återvänt till hemmet. J sitter som vanligt på sin kammare och jag ska väl kanske gå och lägga mig och erkänna att jag faktiskt är sjuk? Man vet ju aldrig när Evelin tänker vakna imorn heller. Och på tisdag jobbar jag igen. Och torsdag. Sen är jag långledig i en vecka. SKÖNT! 

Grymt långt inlägg.. Hoppas ni överlevde. Huvudsaken är som sagt att jag får skriva, för det tycker jag är kul. Och bra. Hejdå! 



Foto: Erika Näsberg

Tid

Ibland känns det som att jag har alldeles för lite tid, men nu känns det som att jag har för mycket. Jag har faktiskt ingen lust att spendera all tid jag har. Alls. Nu tex, ska jag jobba i ett dygn. Mitt jobb innebär inte alltid att göra saker hela tiden, typ som man kanske har det på ett café eller så, vilket jag är väldigt glad över, men däremot återstår åtskilliga timmar då jag bara kan sitta och tänka och filosofera. Just i dom här dagarna är det inte så säkert att det bara är bra. Just eftersom jag blir knäpp av alla tankar. Och för att jag ändå inte kan komma till nån slutsats själv. I mitt huvud just nu går Joakim von anka runt runt och det tänkarspåret blir bara djupare och djupare. Man ser bara hatten faktiskt! Men som sagt, ingenting kan komma ur det. Just nu.

Igår repade vi med shady Town. Det var som vanligt fruktansvärt kul! Vilken verklighetsflykt! J var och spelade poker och drack med sina kolleger, så mamma var barnvakt. Leif var också där när jag kom hem vid halv elva. Eve hade inte velat somna, så jag tog vid och försökte jag med, men hon var ledsen och missnöjd och ville inte ligga ner alls.. Hon somnade halv tolv. Imorse när hon vaknade hade hon bajsat ner typ hela sängen. Kan ju förklara att hon inte kunde somna kanske.

Nu vill han jag jobbar för gå ut så nu är det hejdå.


Jag vet inte

Tankarna bara snurrar nu och jag vet varken ut eller in. Eller kanske insidan är ut just nu, så känns det ungefär. Och utsidan in. Nej fy fan vad jag avskyr det här, kan inte bara allt kännas bra på en och samma gång nån gång?!
Pratade med god vän igår och har iaf fått bekräftat att det inte är jag som är löjlig eller så iaf, så det börjar väl bli dags att ta tag i saker och ting på riktigt.

Jag är hemskt ledsen om någon sitter och är irriterad över att jag är så hemskt kryptisk nu, men den här bloggen är väldigt mycket till för mig själv och jag mår alltid lite bättre när jag fått skriva av mig lite.

Så om ni inte hör nåt annat på ett tag, så har jag gått och dragit nåt gammalt över mig bara. Hejmäre


<3

Ibland räcker inte orden till


Gårdagen som den var

Det blir en kort sammanfattning nu för evelin kryper runt bland sina leksaker och gnäller så jag börjar misstänka att det snart är dags att sova middag. Förmiddag rättare sagt. Hon klev upp vid sju imorse vilket är rätt lagom, även om jag mer än gärna skulle sova till typ 9 iaf.. Men det är ju en sån där orealistisk dröm :)


I alla fall då. Gårdagen. Jag slutade jobbet 10.30, så då gick jag och mitt skoskav först på hemköp och sedan hem. Tanken var att vi skulle på mamma-barnträff men evelin var dålig i magen och Johannes är ju uppenbarligen ganska bra på att överdriva ("hon har diarré! Det är bajs ÖVERALLT! Överallt...!!!") så jag valde att stanna hemma. På eftermiddagen, eller rättare sagt vid två så kom mina fina mostrar och min mamma och syster och kusinen Clara. Mostersidan hade ju inte grattat eve på födelsedagen så det var lite efterskottskalas kan man säga :) det var himla mysigt iaf. Johannes avvek till jobbet till slut och dom andra for hem. Mamma väntade kvar för tanken var att jag skulle ha lite orgelrep typ så hon skulle vakta eve, men på grund av brutal bakfylla ställde det in ;) jag fick iaf gå iväg på affärn medan mamma stannade kvar här med tröttkepsen, se'n åkte hon också hem.
Kom väl hem i hyfsad tid ändå, fast jag tänker ändå gå och lägga mig när eve sover middag.!

Bye now


Alltså härregud vad uttjatat

Jag sitter och ser på slutklämmen på Betnér direkt.. Guuud vad sjukt trökigt det känns att han sitter och halvskriker och ordbajsar och låtsas vara jättebitter.. Jag hade en period när jag tyckte han var super, men nu känner jag bara "menåååååååååååååhh".. 

Jaja, jag hade faktiskt inte ett ord mer att säga om den saken. Däremot har jag ett och annat att säga om en hel del andra saker. Till exempel så har jag fortfarande fantomsparkar in magen. Och nu menar jag inte att Fantomen sparkar mig i magen, utan jag menar såklart att det känns som att evelin fortfarande ligger kvar därinne och sparkar liksom. Det kan till och med kännas på utsidan. Är inte det fruktansvärt obehagligt!? Och tänk inte ens tanken, det ligger ingen bäbis därinne. noooooononononono! I så fall har den hållt samma storlek i lite äver ett år då. Nej, men vad beror det här på egentligen!? Sjukt konstigt tycker jag.

Sen så kan jag väl informera att den här helgen har jag avverkat 50h på jobbet. Detta innebar då också att jag missade vårt rep i söndags. Vi (alltså Shady Town) har spikat söndagar som repdag. åhärreguuuuuuuud vad roligt det är att spela..! Och vilket grymt härligt gäng! Det är helt fantastiskt.. Nu har jag även fått hem mitt piano som jag hade hos Robin i indal, så nu kommer jag väl kunna spela med lite roligare ljud och sådär för det är midi på det så jag kan köra genom en ipad. Och det här har inte jag ett dugg koll på egentligen utan nu härmar jag bara ungefär det robban sagt. :P 



Imorgon är jag i alla fall ledig, men sen är det åter igen tillbaka till arbetet. Det ska bli APT också, tydligen hemma hos han jag jobbar med vilket jag kan tycka är väldigt konstigt för det ska väl egentligen vara nån sorts personalmöte liksom.. Jag är i alla fall brutalt trött, kom hem från jobbet vid 11 imorse efter att ha jobbat 25h, och inte har jag sovit. Däremot har jag dammsugit och grejat, fått besök av Ida, Johan, Dante och Erika, bakat och bjudit på blåbärspaj och kaffe, lagat två tacopajer vilket tog sin lilla tid och dessutom varit och handlat. Då kan jag känna mig halvbitchig när J sover typ hela dagen. Fast han kan väl inte hjälpa att han är trött. Men jag kan inte hjälpa att jag är en bitch heller. Samma lika :P

Äh, jag går väl och lägger mig jämte honom och hoppas slippa kliva upp inatt. :)

Musik...

Ibland fastnar man tvärhårt för vissa låtar
Jag fastnade för Lana del Rey - born to die. Helt vansinnigt skön låt. Och det här har egentligen bara hänt mig en gång tidigare, men det blev iaf så att jag fick för mig att jag skulle läsa texten samtidigt som jag lyssnade, för det är mycket text och min hjärna är i regel slow. I alla fall så blev det som en chock i hjärtat. Hjärtklappning. Men på ett bra sätt.. fast ändå inte, för det är ju en ångestkänsla, fast det är ett bra sätt eftersom det är musik som gör att man känner så. Typ som när man ser en jätte fruktansvärd film, typ sanna historier om hemska saker.. då blir man ju så illa berörd ibland att man inte vet vad man ska ta sig till. Men det är ju ett tecken på att det är en bra film, är ni med? Typ The stoning of Soraya M (tror jag den heter). Titeln talar ju för sig själv helt enkelt. 
Men nu ramlade jag av rälsen lite.. Hur som helst, låten är brutalt bra. Lyssna på den. Det var Malin som spelade den för mig, så nu måste jag föra den vidare ju.

"Don’t make me sad, don’t make me cry
Sometimes love is not enough and the road gets tough
I don’t know why
Keep making me laugh
Let’s go get high
The road is long, we carry on
Try to have fun in the meantime

Come on take a walk on the wild side
Let me kiss you hard in the pouring rain
You like your girls insane

Choose your last words, this is the last time
Cause you and I, we were born to die"

Förresten, förra gången det hände mig var när jag  läste texten till travelling solider med dixie chicks, och insåg, efter att vi även spelat den ett antal gånger, att militären det handlar om dör på slutet.. Då började jag grina. 




Konstigt tom

Jag går i ett vakuum. Det har jag gjort i typ tre dagar nu faktiskt, och det blir inte direkt bättre.  Hmm.. Jag fick lite inspiration till att blogga när jag läste syrrans blogg nyss faktiskt, men det flög som bort.. hmm hmmm..
I alla fall så kollade jag upp vad jag gjorde för precis ett år sedan, och det var väl inte så speciellt mycket. Jag skrev en lång lista på allt jag önskade mig just då. Det var mest prylar. Möbler pengar och fred på jorden. Och sömn. Evelin var ju inte ens en månad då, så hon sov ju inte så många timmar i sträck. 
Jag kan ju säga att nu har jag dom möbler jag behöver, jag har pengar så jag kan köpa vad jag behöver, Evelin sover nätterna igenom även fast hon kliver upp tidigt, men en hel natts sömn får jag ju kan man ju ändå säga. Jag har ingen häst och inte fred på jorden, men i övrigt ska jag väl vara nöjd.
Men alltså nöjd.. Det är väl det här som är problemet, att jag blivit "bortskämd" nu. Jag vill typ inte nöja mig med att vara nöjd längre. Jag vill ha mera. Jag vill vakna på morgonen och känna att .. men typ att livet är spännande. Att jag är jättelycklig. Och alltså det är jag ju. Rent teoretiskt. Men jag vet inte. Det är den där jävla tomhetskänslan. Det är väl inte så konstigt att det kommer dystra perioder egentligen, mitt liv det senaste året har ju varit kaos, men jag blir ändå liksom sur över att det ska ha satt spår i mig. Jag ser inte mig själv som en sån som spår kan sättas i ens. 

Men nej, jag vill bli glad igen nu. Inte gå runt och vara arg och ledsen och tom. Och tänka alldeles för mycket och analysera sönder allt. jag VILL inte. Det kan få ödestigra konsekvenser känner jag just nu. Härregud.

Kollade förresten vad jag hade lagt upp 2009 också, och då hade Kristina varit hos oss och fotat kissarna. 

Scala. Världens finaste. Snacka om att jag saknar henne..

Sully. Han är i katthimmelen nu. Och äter gräs. Han blev jättesjuk strax efter att han hade flyttat så dom nya ägarna fick avliva honom. 

Ja nu blev ju kvällen mycket muntrare. Fan jag går och lägger mig.

Äh vafan

Nu har vi skickat en ansökan till ett vanligt dagtids-dagis.. Jag är lite lur på om jag ska tjata på nattiset också men sammtidigt sa ju dom att det fattades så många tillfällen att det inte var nån ide att ens göra en särskild prövning. ASS-shit. Men nu får vi se var det här leder iaf. Det vore ju betydligt bättre än inget iaf.


red bull

Evelin har vaknat hur många gånger som helst inatt.. Jag var SÅHÄR nära att göra välling åt henne (vilket vi nyss lyckats lära henne att hon INTE ska ha på natten när hon sover hemma iaf), men Johannes kom precis hem från jobbet och styrde upp saken så att jag fick gå och lägga mig och sova igen. Kan ju kännas lite smått skämmigt ibland att han kan bättre än jag, fast oftast har det väl att göra med att han har ett lugnare temperament.. Speciellt när jag är trött eller hungrig. Då är jag ingen jättebra mamma kan jag känna. 

Nu är det iaf morgon. Det har det varit i över 3h för oss eftersom hon klev upp tidigt också, men nu börjar det närma sig gå till jobbet dags. Jag ska bara hälla i mig min red bull sen ska jag klä på mig och gå typ. 

Okejhejdå.