Som jag skrev på fejjan igår så var jag sjukt nojig igår och trodde att jag skulle måsta operera blindtarmen. Allt eftersom timmarna gick blev det ju faktiskt bara värre och värre och till slut hade jag faktiskt riktigt ont! Det slutade med att mamma lyckades övertala mig att ringa förlossningen och rådfråga vad som var bäst för barnet att göra, om man skulle avvakta eller åka till akuten och sätta sig, och dom sa att jag skulle då inte åka och sätta mig på nån akut, jag skulle komma till dom! Jahapp, så det var bara att sätta sig i mammans bil och åka till förlossningen. Efter vad som kändes som en evighet fick jag dock åka hem för dom hittade ingenting som tydde på att något skulle vara fel. Idag har jag dock fortfarande lika ont, så jag hoppas att det bara är nån muskel som strejkar eller så, så att det inte är den blinda tarmen som kommer att sprängas vilken minut som helst. Det kändes dock bra att komma hem och veta att det inte var någon fara med bäbis. Då kunde jag sova ett par timmar innan jobbet i alla fall.
stulen bild...



Sjukhuset på natten är spöklikt tycker jag. Och mamma. :)

Ett sånt inlägg med klagomål och funderingar?  Jodå!

För det första undrar jag hur i helskotta min mag-hud ska kunna tänja ut sig mer? Jag känner att den redan nu är sprickfärdig, och det känns som att kotten där inne tycker att det börjar bli för trångt också, för den liksom stretar och sparkar argt till och från, ungefär sådär som niklas gör i sömnen när han tycker att jag ligger på hans sida och borde flytta på mig.
Sedan undrar jag om naveln kommer att ploppa ut eller om den kan stanna inåtvänd hela tiden? Jag vill görna att den ska stanna inne. Men jag gissar att den kommer ploppa ut..
Sedan undrar jag varför alla människor på hockey är så himla arga? Till och med när "rätt" lag gör mål så ropar dom BRA! fast dom låter ändå lika arga.. Och hejarklackarna som ropar att dom hatar varandra.. alltså jag trodde folk tyckte det här med sport var kul? Men jag börjar tro att dom bara vill få ur sig aggressioner och det är därför dom tycker att det är så givande på nåt sätt.

Jag är för tillfället inne i en arg-period. Jag vet inte exakt varför, men det är ingenting som riktigt är som jag önskar. Jag känner mig motarbetad. Grr.

Nu har jag kommit hem från jobbet igen. Blev glatt överraskad av att nicke hade gått ut med soporna, men mindre glad när jag insåg att han inte var hemma. Jag vet inte var han är. Det går inte att få tag i honom heller så det är smått frustrerande. Men han kommer väl hem när han är hungrig ;) Jag har däremot hunnit få till en veckobild på magen som jag utlovade i tidigare inlägg.! Jag har ju till och med blivit tvungen att ge upp kampen mot knappar och gylfar och köpt mig ett par mamma-jeans. Nåt så overkligt skönt!! Här kommer nu först en bild på dessa :)

Det är ju makalöst egentligen. Jag har lessnat på att drömma om att min niklas ramlar ner från tak och dör, blir påkörd av bilar eller dör på andra sätt och vis, men jag hade väl egentligen önskat att jag skulle få drömma nånting TREVLIGT istället!? Men nej då, numera är det jobbet som spökar. Jag drömmer om elaka mail där vi bara får skäll, arga chefer och att jag får sparken. VARFÖR denna ångest!? Jag tycker ju liksom att det är roligt att jobba egentligen, men jag tror att mina hormoner och prestationsångesten inte är kompisar med varandra.. Jag var nära att börja grina imorse när jag skulle gå till bussen även, för jag ville verkligen inte och det var så SYND om mig! Men jag hoppas att det ska gå över, precis som allt annat verkar göra under min spännande graviditet. :)
Jag får fokusera på att det snart kommer en liten kotte och förgyller min vardag :) Ikväll ska jag försöka fräscha upp håret och sedan knäppa en veckobild på magen. Nu ska jag jobba. Hejdå!

Ja min blogg fick magsjukeledigt ett tag. Helt vansinnigt hur synd det varit om mig (oss) den senaste tiden! Det måste ha varit i onsdags jag började känna mig dålig tror jag... var allmänt kass i magen då så jag sjukanmälde mig. På torsdagen skulle jag vara ledig så då krävdes ju inga såna åtgärder, och jag mådde inte speciellt dåligt heller, men däremot på fredagen (då jag också var ledig) bröt helvetet loss. klev upp och åt gröt på morgonen, och ganska kort därefter satt jag där inne på toan med hinken i knät och grinade och spydde. Jag har inte haft en liknande magsjuka sedan jag var liten tror jag.! det höll i sig hela dagen, och jag krävde att få ha detta fantastiskt användbara rum för mig själv hela dagen, så niklas begav sig iväg. Mamma fick komma förbi med lite nödproviant åt mig, vilket var räddningen. speciellt på lördagen då kroppen började kräva nån form av ersättning för allt jag förlorat. Jag hade verkligen inga reserver, för jag gissar att dom gick åt till stackars bebisen som för övrigt verkade allt annat än nöjd där inne. Det har varit ett konstant sparkande och tumlande där inne under hela sjukperioden.. Lördag skulle jag ha jobbat men var fortfarande riktigt dålig. Dock inte som på fredagen, men nästan. söndag var även det en ledig dag, men efter en sån här pers var jag fortfarande HELT slut. Det blev i alla fall några tuggor mat den dagen. Idag känner jag mig betydligt bättre. Bra i magen och allt, men fortfarande helt sjukt trött och slut. Orkar inte stå upp i onödan. Börjar inse att jag behöver en dusch, men det får bli ett senare problem. Inget jobb idag heller alltså. Det hade ju även blivit ett helvete att inleda frisk-veckan med ett split-pass som sträcker sig från 07:45 - 20:30, så jag kapitulerade.

Nu har jag kommit hem efter en riktigt nice spelkväll hos min käraste syster Erika. Vi har spelat guitar hero med typ trummor och allt möjligt ni vet. Jag har insett att jag har inte världens mest synkade kropp faktiskt. Det är spännande när man ska få två armar samt ett ben att samarbeta samtidigt som hjärnan ska bestämma vilken fläck dom ska slå på.. jag måste säga att jag är imponerad av mina trummisvänner, alltså exempelvis Ida, Therese och André.. va?? hur orkar ni stampa på den där jäkla kaggen?? Jag hade så ont efter typ tre låtar att jag var tvungen att få tips av syrran hur man skulle kunna sträcka ut den skackars muskeln som sitter i ljumskpartiet ner mot låret. Dock var det så roligt att jag fortsatte ändå, och det lär ju straffa sig imorgon :)

Jag är så sjukt nöjd med att ha varit ledig idag. Jag har enbart varit och lunchat (i närmare fyra timmar) med Ronja och bara pratat om allt mellan himmel och jord. Nu är jag nyss hemkommen, rund om magen och placerad i soffan framför Jönssonligan, och här tänker jag nog sitta resten av dagen faktiskt.! Eller ligga också. Niklas fick åter igen åka iväg och skotta tak så jag är "lika ensam som en pojke som dåraktigt älskar sina geometrilektioner" idag igen. Men jag hoppas att han kommer hem i någorlunda tid ikväll så vi hinner byta baciller med varann innan jag måste sova. Jag ska ju nämligen upp och jobba imorn. Och söndag. och måndag tisdag onsdag. sedan är jag ledig både torsdag och fredag, men jobbar lördag och ledig söndag. Sedan börjar en helt vanlig arbetsvecka om..

Okej jag ska inte ta i så jag spricker, men bilturen hem från härnösand idag var inte det roligaste jag varit med om faktiskt! Snälla rara Sara gav mig lift hem i alla fall och det var snöoväder av den värsta sorten.! Vi kunde knappt se vägen faktiskt. Men det gick ju bra. Dock skulle Sara svänga in hos sina föräldrar en sväng så vi svängde in i timrå. Hamnade bakom en bil med ett pucko i. Han körde fast, backade ungefär en meter, försökte köra igen, fastnade, backade en meter, och fortsatte så en bra stund innan han kom iväg trots att vi backade så att han skulle kunna ta sats. Men vi slirade ut på vägen utan problem och med stilpoäng ;) Vi kunde inte ens köra in på gatan där hennes föräldrar bodde dock för där var oplogat så vi åkte vidare direkt. Hem kom vi nog båda i alla fall.

Jag behöver verkligen gå till en frisör. Jag ser för hemsk ut i håret nu! Jag ska nog faktiskt försöka boka in en tid till på fredag då jag är ledig.. Jag fick ju presentkort när jag fyllde år :)  Behöver göra slingor eller nåt också men det får jag nog göra hemma tror jag..



Inatt har jag sovit dåligt. Jag har legat och kännt efter i benen och funderat på om det skulle komma nåt sendrag eller inte, men det gjorde det inte. Jag kände att nu jävlar ska sendraget få! Fick nämligen tips av Kristina att jag skulle trycka ner foten i golvet för då skulle det gå över fort. Men inget hände. Häpp. Man får väl vara glad för det.! Men när jag sänker guarden, då lär det ju komma som ett brev på posten! 


Nu ska jag duscha och sedan bege mig (och niklas) till MVC. Det ska bli spännande att se om vi hittar. Jag har inte så bra lokalsinne.. Gissar att dom flesta vet det. Men jag skulle nog kunna gå vilse i min egen strumpa till och med. Hoppas inte kotten ärver det draget ;)

Tjo hopp!

Jag vill faktiskt inte gå och lägga mig ikväll! Jag är så satans rädd att jag ska få sendrag igen... Till alla er som upplevt detta - VARFÖR HAR NI INTE SAGT NÅT?? Det är ju ungefär som att gå runt och hålla inne med hur det känns att bli överkörd av en ångvält.. det är VIKTIG information som alla medmänniskor har rätt att få! Ja ja jag ska väl inte gnälla mer om det. Men nästa gång nån säger "AJ jag har sendrag!" så kommer jag att köpa blommor och choklad till stackarn..

Jag har inatt fått uppleva det värsta jag nånsin upplevt! Är det min kropp som förbereder mig för en smärtsam förlossning mån tro? När jag var på väg in i den sköna sömnen drog hela den högra vaden ihop sig i ett vansinnigt plågsamt sendrag! Jag har aldrig fått sendrag i hela mitt liv och jag var helt säker på att jag skulle dö. Det släppte dock efter en halv minut ungefär och jag blev genast trött igen, även fast det fortfarande gjorde ont i benet.. Tänkte "tack och lov att det gick så fort ändå..." så efter någon minut så drabbar detta mitt andra ben!! "härregud!" tänkte jag, "nu är min dag kommen!". Men det släppte efter ungefär en minut det med och jag tackade mamma och gud igen.. Och jag lever ju! Fast JÄKLAR vad ont jag har i benen idag! Var ju naturligtvis tvungen att googla detta fenomen, och det här hittade jag: