Idag har det varit morsdag. Hela dagen faktiskt. Jag jobbade dygnet igår till idag och om jagf var halvkrasslig igår morse så var jag mer död än levande imorse. På allvar alltså. Inte nog med att jag höll på att ramla ihop när jag var tvungen att jobba lite på morgonen, men sen skulle jag ju GÅ hem. Det var ingen lek. När jag kom hem gick jag och la mig. Allt snurrade varje gång jag vred huvet, så jag drar slutsatsen att det satt sig lite på balansnerven Har varit med om det förut, fast mycket värre. Minns att jag skulle vrida huvet när jag var inne på statoil en gång och det snurrade till så pass att jag fick slänga mig efter en hylla för att hålla mig fast och rev ju typ hela stället :P Nu är det nådigt jämfört med då, det är mer när jag ligger ner alltså, och det får jag så sällan göra ändå. 
Hur som helst, det var morsdag. Ingen som grattade, ingen som gav nån blomma, ingen som ritade en teckning, ingenting. Okej, hon är ett år och var möjligtvis inte ens hemma när jag kom hem, men nån kunde ju ha hjälpt henne... :P Det hade jag iaf gjort. Krav No.1.

I alla fall, jag låg i sängen till typ kl 14, hade kunnat ligga hela dagen men huvudvärk och hosta hindrade mig. Dessutom hade mamma messat och ville vi skulle komma och ta över vården av vår unge för hon hade varit helt upponer och inte sovit och varit vaken mitt i natten och inte ätit och allt vad det var. Hon somnade dock när vi var på väg dit typ så det var ju bra. Syrran plockade upp mig och Johannes iallafall och så for vi dit och grillade och bara mådde i solen. grymt varmt och skönt, och vi var med eve i lekparken också och hon tyckte det var så kul så. Efter att vi ätit efterrätt och jag fått min chai latte så fick mamma agera taxi och skjutsa hem Leifs mamma, sedan släppa av Eve och Johannes och sedan skjutsa mig vidare till syrran igen. Kände att jag ville se bb live på en gång och slippa vänta tills imorn. Det var trevligt som vanligt. Jag fick en liten passoadrink i ett vinglas också. Mycket smaskigt. Nu har jag återvänt till hemmet. J sitter som vanligt på sin kammare och jag ska väl kanske gå och lägga mig och erkänna att jag faktiskt är sjuk? Man vet ju aldrig när Evelin tänker vakna imorn heller. Och på tisdag jobbar jag igen. Och torsdag. Sen är jag långledig i en vecka. SKÖNT! 

Grymt långt inlägg.. Hoppas ni överlevde. Huvudsaken är som sagt att jag får skriva, för det tycker jag är kul. Och bra. Hejdå! 



Foto: Erika Näsberg