Just ja!

Jo, mitt liv kretsar ju inte enbart kring den där Evelin ni kanske hört talas om. Nejnej! Jag är ju även musikpysslare som dom flesta vet. Nu är det så att jag snart ska spela på dop. Det är Robin och Maddes som Nilas som ska döpas, så jag och syrran tillsammans med en kille som heter Joel ska spela två låtar, Utan dina andetag och en egenskriven doplåt tillägnad Nilas. Så jag satte mig ner igår och försökte skriva den där doplåten då... Alltså det är sjuuukt svårt att skriva låtar på beställning! Men en vers och en refräng åstadkom jag iaf. Vi får v äl se vad det blir av den i slutändan. Syrran brukar få skjuta till en hel del text och ideer. 

Men SEN.. Nu kommer det roligaste.. Jag har ju ganska länge haft kontakt med en kille som heter Robert (för dom som känner till Soul Surrender? Han är även trubadur typ överallt) för att Pejlert hade tipsat dom om mig när dom behövde en pianist en gång för länge sen. Det blev aldrig nånting av med det, men sen har vi pratat ett tag om ett countryprojekt, och nu börjar det faktiskt hända nåt! Han skickade lite låtar igår och jag har börjat ta ut ackorden på pianot lite smått. Det är ju bra att bara lyssna in sig på låtarna också. Men i alla fall, jag har inte spelat ihop med annat folk sen LANDSLIDE! Alltså fatta hur länge sen det är då? Jag har bara kompat själv, på dop och sånt.. Jag saknar och längtar så jävla mycket efter den där känslan av att alla spelar samma sak, samtidigt,. alltså ni vet den där sköna känslan när en synkop sitter som en jävla smäck! Det pirrar i hela kroppen på mig när jag tänker på det.. Och att få stå på scen..Vilken jävla kick! Och dessutom så är ju dom här sjukt duktigt, och också ganska etablerade redan, så jag tror att det kommer bli så sjukt bra. 

Här är en musikvideo. Det var väl alltså det här gänget jag skulle spela med från första början. Han som sjunger, det är alltså Robert. 




SÅ JÄVLA PEPP

Med en brutal prestationsångest på det... Platsa..!?

Kommentarer
Postat av: Ida

Meh gud vad kul! Förstår vad du menar om saknaden av att spela tillsammans. Spela själv liksom? Näe tack, fyfan vad boring. Ingen att dela glädjen med liksom. Jag har som nyårsmål att börja skriva musik igen, bara för mig själv. Men det går segt än så länge. Har gjort en halv vaggvisa som kanske kan bli nåt :) Det kommer väl tänker jag, inspirationen alltså... med våren kanske.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback