Katt-business

Jag gjorde ett sista ryck när det gällde katterna, för jag känner att det verkligen inte håller längre. Jag vill verkligen bli av med dom, men jag vill också såklart att dom ska ha det bra så eftersom jag inte hittat nåt hem åt dom har dom blivit kvar här, istället för att hamnat på nåt katthem eller katthimmelen. Hur som helst så tog jag och mailade de två som tidigare hade varit intresserade men blivit förhindrade av massa olika anledningar, typ brutna båtben och dödsfall och sånt, för jag tänkte att det har ju ändå gått några månader sedan sist och kanske omständigheterna förändrats. Fick svar ganska omgående från den ena fakitkst, men hon skrev att dom inte var intresserade eftersom hon hade typ 11 gerbiler och 5 guldhamstrar där hemma. Jag blev skitbesviken och tänkte typ kasta datorn i golfvet, men jag läste klart först, och då skriver hon att hon har en kompis som var jätteintresserad! Dom bor i hus utanför hudiksvall och har en katt sen tidigare. Tjejen och hennes pappa hade diskuterat saken nu ikväll och då hade dom kommit fram till att dom vill ta katterna, i alla fall på prov! Så det är ju jääävulskt lovande! Jag sa att dom självklart får komma tillbaka hit om det absolut inte skulle funka med den gamla katten, men jag hoppas verkligen det kommer funka. Jag ska prata med dom imorgon iaf. Håll fjorton tummar för mig och Scala och Sully! Och för Evelin också för den delen, hon börjar tycka det är lite störande att alltid ha ett katthår i munnen.



Angående det tidigare inlägget så känner jag mig faktiskt lättad av era kommentarer.. Lina, det är sjukt skönt att höra att ni gör likadant som jag gör.. :) Vi kommer ju följas åt i utveckligen så vi får byta tips med varandra när man inte längre kan amma dom till sömns då.. :) 
Och Emma, du har så sjukt rätt i att alla barn är olika. Och det kommer säkert att ge sig självt så småning om. Jag hoppas ju bara att hon får lov att vara med mig tills jag slutat amma så att hon har någon ny somna-rutin. Annars tycker jag grymt synd om henne och jag kommer lida vid tanken på att hon ligger och skriker sig till sömns. Om hon ens somnar. Hon kanske ligger i sina egna spyor och grinar bara.. nnnooo sjukt hemskt att skriva så i offentlig blogg, men det är liksom sånt som snurrar i mitt huvud i alla fall. Jag är en mami.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback