Har nu tittat på det första avsnittet av en unge i minuten på tv4. Jag kan faktiskt säga att jag om möjligt längtar ännu mer tills att kotten bestämmer sig för att titta ut.! Jag känner mig inte alls avskräckt på nåt sätt, snarare tvärtom! Väldigt förväntansfull. En tjej i avsnittet blev helt akut tvungen att snittas och jag grinade ikapp med pappan, men det gick ju bra för dom och bebisen var helskinnad och jättesöt.. Jag bara vet att det kommer gå bra för oss.! 

Kotten har precis vaknat till liv där inne och bökar runt så att hela soffan skakar känns det som. Knän spretar ut lite här och där och jag vet inte alls egentligen vilket håll den ligger åt nu. Fast det spelar ingen roll, den får ligga hur den vill än så länge :)

Imorgon ska jag försöka jobba. Har fått en del tips av barnmorskan men det krävs ett apoteksbesök för att kunna följa dom råden. I vilket fall får vi väl se om jag kan sitta på jobbet en hel dag utan att återigen börja gråta av smärta. Man blir ju inte gladare av ett gäng arga kunder som tycker att livet känns mycket lättare om man får skrika av sig på en stackars kundservicemedarbetare.. Men jag hoppas att dom kunderna kopplas till någon annan just imorgon för jag känner mig något sårbar för tillfället. 

Nej nu tror jag att jag ska stoppa ner mitt moderskapsintyg i ett kuvert och söka rätt på ett frimärke så att man slipper gå helt utan pengar när lilleplutt kommit.. :)