Som jag trott.

Precis som jag trodde så blev det ett blogg-uppehåll. Det har en tendens att bli så när jag mår dåligt. Jag är ju kanske inte den som brukar gnälla i onödan, speciellt inte offentligt, men jag vill bara spy ut allt må-dåligt.. Jag har sjukt hög puls hela tiden. Det är jobbigt att äta, svårt att sova, magen har ballat ur och hjärnan fungerar inte. Jag tappar bort saker och glömmer bort saker hela tiden, och jag är konstant rastlös och jävligt stressad. Men jag gråter inte så mycket. Det förvånar mig faktiskt. Jag brukar gråta när jag är frustrerad och har ångest över olika saker, men jag gråter nästan ingenting.. Jag tror att det kan vara tack vare Evelin, för hon är så himla fin. Man kan inte låta bli att le när man tittar på henne, och hon ler nästan jämt tillbaka :) Jag är så jäkla kär i den ungen! Det finns ingen och ingenting som betyder så mycket för mig som hon! Det hade man ju aldrig kunnat fatta innan man blev mamma. Hon har gjort mig jävligt stark, för hon rynkar på ögonbrynen när jag inte orkar le mot henne, och då ser jag till att orka.
Jag tror att jag skulle kunna orka vad som helst.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback