Igår var det mammas 55-årsdag. Tror jag nämnde det i tidigare inlägg faktiskt. Jag var en kalasmamma eftersom jag är mamma och gick på kalas, och mamma är en kalasmamma för att hon hade kalas, och att hon även ÄR kalas. Som mamma. Och som människa också för den delen. Mamma är en sån person som jag verkligen kan känna att jag ser upp till, och som jag är stolt över. Det har jag varit jämt tror jag. Sådär så jag vill visa upp henne för alla så att dom får veta vilken sjukt snäll och cool människa hon är. Hon är en sån mamma som alltid ställt upp i ur och skur, även när jag varit en förjävlig tonåring eller gjort helt ofattbart puckade val i livet. Hon är en sån mamma som poppar Run DMC på högsta volym när hon kommer och plockar upp en från ett random besök i indal till exempel. En sån som skrattar så det tjuter och tårarna sprutar när någonting är riktigt roligt. Hon finns alltid nära till hands om man behöver hjälp med något, eller någon att prata med. Behöver jag prata ut om något så ringer jag alltid till henne. Det finns ingenting hon inte vet om mig. Hon är förresten världens bästa mormor också. Som bär och gullar och fixar och skjutsar och tröstar. 

Min mamma, det är någonting riktigt speciellt det. En sån mamma ska jag också bli när jag blir stor. 



Dessutom är hon fin och snygg och vacker.